Create a book

Energiförbrukning och import

Från Statistics Explained

Hoppa till: navigering , sök
Uppgifter från augusti 2012. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen.
Tabell 1: Energiproduktion, 2000 och 2010
(miljoner ton oljeekvivalenter) – Källa: Eurostat (ten00076), (ten00080), (ten00077), (ten00079), (ten00078) och (ten00081)
Diagram 1: Primärenergiproduktion, EU-27, 2010
(% av den totala produktionen, baserat på ton oljeekvivalenter) – Källa: Eurostat (ten00080), (ten00077), (ten00079), (ten00078), (ten00081) och (ten00082)
Diagram 2: Utveckling av produktionen av primärenergi
(per bränsletyp), EU-27, 2000–2010
(2000=100, baserat på ton oljeekvivalenter) – Källa: Eurostat (ten00076), (ten00081), (ten00080), (ten00079), (ten00078) och (ten00077)
Tabell 2: Nettoimport av primärenergi, 2002–2010 – Källa: Eurostat (nrg_100a) och (tps00001)
Tabell 3: Import av primärenergi, huvudsakliga ursprungskällor, EU-27, 2002–2010
(% av import från utanför EU-27) – Källa: Eurostat (nrg_122a), (nrg_123a) och (nrg_124a)
Tabell 4: Grad av energiberoende, EU-27, 2000–2010
(% av nettoimporten av inhemsk bruttoförbrukning plus lager, baserat på ton oljeekvivalenter) – Källa: Eurostat (nrg_100a), (nrg_101a), (nrg_102a) och (nrg_103a)
Diagram 3: Grad av energiberoende – alla energiprodukter, 2010
(% av nettoimporten av inhemsk bruttoförbrukning samt lager, baserat på ton oljeekvivalenter) – Källa: Eurostat (tsdcc310) och (nrg_100a)

Europeiska unionens (EU) beroende av energi import, särskilt av olja och mer nyligen av gas, utgör bakgrunden för EU:s politik för en tryggad energiförsörjning. I denna artikel analyseras produktionen av primärenergi i EU, och EU:s ökade beroende av energiimport från länder utanför EU till följd av underskottet av produktion i förhållande till förbrukning. Över hälften (54,1 %) av EU-27:s inhemska bruttoförbrukning 2010 kom faktiskt från importerade energikällor.

Viktigaste statistiska resultaten

Primärproduktion

Produktionen av primärenergi i EU-27 uppgick sammanlagt till 830,9 miljoner ton oljeekvivalenter (toe) 2010. Detta var den första produktionsökningen sedan 2001 och produktionen av primärenergi ökade med 17,2 miljoner ton oljeekvivalenter jämfört med 2009. Sett över en längre period var produktionen av primärenergi i EU-27 109,7 miljoner ton oljeekvivalenter lägre 2010 än den var tio år tidigare. Den allmänt sjunkande tendensen för produktionen i EU-27 kan åtminstone till en del förklaras av att lagren av råvaror håller på att ta slut och att producenterna anser att utvinning av begränsade resurser inte är lönsam.

Storbritannien hade den högsta produktionsnivån av primärenergi bland medlemsländerna, med en andel på 17,8 % av den sammanlagda produktionen i EU-27. Detta motsvarade en betydande minskning jämfört med föregående årtionde (28,7 % av den sammanlagda produktionen i EU-27 2000). De största producenterna av primärenergi var annars Frankrike (16,2 %) och Tyskland (15,8 %), följda av Nederländerna (8,4 %) och Polen (8,1 %) – se tabell 1. Storbritannien hade den absolut största minskningen i produktionen av primärenergi. Produktionen sjönk med 122,2 miljoner ton oljeekvivalenter under perioden 2000–2010. Den näst största minskningen registrerades i Polen (11,9 miljoner ton oljeekvivalenter). De medlemsländer som visade de största ökningarna i primärenergiproduktionen under de tio åren fram till 2010 var Nederländerna (12,4 miljoner toe), Frankrike (5,0 miljoner toe) och Sverige (3,1 miljoner toe).

Primärenergiproduktionen i EU-27 2010 var spridd över en rad olika energikällor, där kärnenergi stod för den största andelen (28,5 % av den sammanlagda produktionen). Kärnenergins andel av energiproduktionen var särskilt stor i Belgien, Frankrike och Slovakien – i dessa länder stod kärnenergi för över hälften av den inhemska produktionen av primärenergi. Ungefär en femtedel av den sammanlagda produktionen i EU-27 utgjordes av förnybar energi (20,1 %), fasta fossila bränslen (19,6 %, främst kol) och naturgas (18,8 %), medan råolja (11,7 %) stod för återstoden (se diagram 1). Primärenergiproduktionen från förnybara energikällor i EU-27 översteg 2010 för första gången primärproduktionen från naturgas och fasta fossila bränslen, medan den översteg produktionen från råolja 2006.

Primärproduktionen av energi från förnybara energikällor ökade mer än alla andra energislag, och tillväxten har varit särskilt stark sedan 2002 (se diagram 2). År 2002 verkar i själva verket vara något av en vändpunkt, eftersom produktionen av förnybar energi ökade med 70,9 % under åren 2002–2010. Produktionen av energi från övriga primära energikällor minskade däremot allmänt mellan 2000 och 2010. De största minskningarna i produktionen av primärenergi registrerades för råolja (−43,6 %), naturgas (−24,9 %) och fasta fossila bränslen (−23,5 %). Minskningen av kärnenergi var mer blygsam, med 3,0 %.

Import

Den minskade primärproduktionen av stenkol, brunkol, råolja, naturgas och mer nyligen kärnenergi har lett till att EU blivit alltmer beroende av import av primärenergi för att kunna tillgodose efterfrågan. Importen av primärenergi översteg exporten i EU-27 med cirka 952,3 miljoner ton oljeekvivalenter 2010. De största nettoimportörerna av primärenergi var vanligen de mest befolkade medlemsstaterna, med undantag för Storbritannien och Polen (som fortfarande har kvar inhemska reserver av olja, naturgas och kol). Sedan 2004 har Danmark varit den enda nettoexportören av primärenergi bland medlemsstaterna (se tabell 2).

Ursprungsländerna för energiimporten till EU-27 har förändrats något under de senaste åren. Ryssland har nämligen inte bara behållit sin ställning som den största leverantören av råolja och naturgas, utan har även blivit den ledande leverantören av stenkol (se tabell 3). År 2010 kom cirka 34,5 % av importen av råolja till EU-27 från Ryssland, vilket var den högsta andel som registrerats under åren 2002–2010 efter en tillfällig minskning till 31,4 % 2008. Ryssland blev den största leverantören av stenkol 2006, och gick därmed om Sydafrika. Dessförinnan hade Ryssland gått om Australien 2004 och Colombia 2002. Rysslands andel av importen av stenkol till EU-27 ökade från 13,1 % 2002 till 30,2 % 2009 och minskade sedan något under 2010 till 27,1 %. Trots denna minskning var Ryssland fortfarande den största källan för import av stenkol till EU under 2010 och landets andel var betydligt större än den näst största leverantören Colombia (20,2 %). Rysslands andel av importen av naturgas till EU-27 minskade däremot från 45,1 % till 31,8 % mellan 2003 och 2010, samtidigt som Qatars ökade från mindre än 1 % till 8,6 %.

EU:s mål är en tryggad energiförsörjning, men energiförsörjningen kan hotas om en relativt stor del av importen koncentreras till några få handelspartner. Nästan tre fjärdedelar (74,4 %) av EU-27:s import av naturgas 2010 kom från Ryssland, Norge eller Algeriet. Det innebar i sig att importen hade diversifierats, eftersom samma tre länder stod för 79,2 % av naturgasimporten 2009. En liknande analys visar att 58,5 % av importen av råolja till EU-27 kom från Ryssland, Norge och Libyen, medan 64,3 % av importen av stenkol kom från Ryssland, Colombia och Förenta staterna. Det fanns vissa tecken på att nya partnerländer tog marknadsandelar under åren 2002–2010, även om deras andel av importen förblev relativt liten. Detta gällde särskilt import av råolja från Kazakstan och Azerbajdzjan och import av naturgas från Qatar och Libyen.

Beroendet av energiimport i EU-27 ökade från mindre än 40 % av bruttoenergiförbrukningen på 1980-talet till 54,1 % 2010 (se tabell 4). De senaste siffrorna visar att graden av energiberoende hade minskat något för andra gången, efter en topp på 56,3 % 2008. Det högsta energiberoendet 2010 registrerades för råolja (85,2 %) och för naturgas (62,4 %). Det senaste årtiondets (mellan 2000 och 2010) beroende av länder utanför EU ökade snabbare för försörjningen av fasta fossila bränslen (29,2 %) och naturgas (27,6 %) än för råolja (12,7 %), som redan låg på en hög nivå. Sedan 2003 har nettoimporten av energi till EU-27 varit större än primärproduktionen. Med andra ord tillgodosågs över hälften av den inhemska bruttoenergiförbrukningen i EU-27 genom nettoimport.

Danmark var den enda medlemsstaten i EU-27 som var nettoexportör och hade därmed en negativ beroendegrad 2010 (se diagram 3). Bland de andra medlemsstaterna hade Estland, Rumänien, Tjeckien och Storbritannien en lägre beroendegrad (de enda länder utöver Danmark som rapporterade en beroendegrad under 30 %). Malta, Luxemburg och Cypern var nästan helt beroende av primärenergiimport.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Energiprodukter som utvinns direkt från naturresurser benämns primära energikällor, medan energiprodukter som framställs av primära energiprodukter i omvandlingsanläggningar benämns härledda energiprodukter. Den primära energiproduktionen omfattar inhemsk produktion av primära energikällor och sker när naturresurser utnyttjas, till exempel i kolgruvor, råoljefält, vattenkraftverk eller under framställning av biobränslen. När förbrukningen överstiger produktionen av primärenergi måste underskottet täckas med import av primära energikällor eller härledda energiprodukter.

Den värme som alstras i en reaktor till följd av kärnklyvning betraktas som primärproduktion av kärnvärme, även kallad kärnenergi. Detta beräknas antingen på grundval av den faktiska värme som produceras eller på rapporterad bruttoelproduktion och kärnkraftverkets termiska effektivitet. Primärproduktion av stenkol och lignit utgörs av bränslemängder som utvinns eller framställs, och som beräknas efter eventuella processer för avlägsnande av inert material.

Omvandling av energi från en form till en annan, såsom el eller värme från värmekraftverk eller koksproduktion från koksugnar, betraktas inte som primärproduktion.

Nettoimporten beräknas som mängden import minus motsvarande exportmängd. Importen utgörs av all energi som förs in på ett nationellt territorium, exklusive transitmängder (särskilt genom gas- och oljeledningar). Export täcker på motsvarande sätt alla mängder energi som exporteras från det nationella territoriet.

Sammanhang

Över hälften av den energi som förbrukas i EU-27 kommer från länder utanför EU – och denna andel har i allmänhet ökat under det senaste årtiondet. En stor del av energin kommer från Ryssland, vars tvister med transitländer har hotat att avbryta leveranserna under de senaste åren – till exempel då gasflödet från Ryssland via Ukraina avbröts mellan den 6 och 20 januari 2009.

I november 2008 antog Europeiska kommissionen sin andra strategiska energiöversyn. I energiöversynen analyserar kommissionen hur EU skulle kunna minska sitt beroende av importerad energi och därigenom öka försörjningstryggheten och minska utsläppen av växthusgaser. Kommissionen betonar även att det krävs energisolidaritet mellan medlemsstaterna och föreslår en handlingsplan för att säkra en hållbar energiförsörjning. I samband med energiöversynen lade kommissionen också fram ett paket med förslag om energieffektivitet med målet att uppnå energibesparingar på viktiga områden, till exempel byggnader och energiförbrukande produkter.

Den rättsliga ramen för försörjningstrygghet sågs över till följd av den rysk-ukrainska gaskrisen i januari 2009, och i september 2009 antog Europeiska unionens råd direktiv 2009/119/EG om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter. Syftet med dessa åtgärder för olje- och gasmarknaden är att se till att alla parter vidtar effektiva åtgärder för att förhindra och begränsa följderna av eventuella försörjningsavbrott. Genom direktivet inrättas även en samarbetsmekanism för medlemsstaterna så att de effektivt ska kunna hantera eventuellt omfattande avbrott i olje- eller gasförsörjningen. Dessutom har en samordningsmekanism inrättats så att medlemsstaterna snabbt kan agera gemensamt vid nödsituationer.

En allsidig mix av energikällor och diversifiering av leverantörer, transportvägar och transportmekanismer är viktiga faktorer i en tryggad energiförsörjning. Att bygga upp tillförlitliga partnerskap med leverantörs-, transit- och konsumentländer anses vara ett av sätten för att minska de risker som uppstår i samband med EU:s energiberoende. Att bygga pålitliga partnerskap med leverantörs-, transit- och konsumentländer är ett sätt att minska EU:s energiberoende. I september 2011 antog kommissionen ett meddelande med titeln EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser (KOM(2011) 539 slutlig).

I november 2010 antog kommissionen initiativet Energi 2020: En strategi för hållbar och trygg energiförsörjning på en konkurrensutsatt marknad (KOM(2010) 639 slutlig). I strategin fastställs EU:s energiprioriteringar för de kommande tio åren. I meddelandet diskuteras även åtgärder för att hantera en rad olika utmaningar på detta område, bland annat att skapa en marknad med konkurrenskraftiga priser och tryggad energiförsörjning, stärka det tekniska ledarskapet och effektivt förhandla med internationella partner.

Samma månad antog kommissionen initiativet Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk (KOM(2010) 677 slutlig). I initiativet fastställs EU:s prioriterade korridorer för transporten av el, gas och olja. Kommissionen föreslår också en ”verktygslåda” som ett hjälpmedel för att påskynda genomförandet av dessa prioriterade infrastrukturer.

Flera olika initiativ pågår för att anlägga gasledningar mellan Europa och dess grannländer i öst och syd. Bland projekten finns Nord Stream (mellan Ryssland och EU via Östersjön), som togs i drift i november 2011, South Stream (mellan Ryssland och EU via Svarta havet), som beräknas bli klart till 2015 och Nabucco (som förbinder området kring Kaspiska havet och Mellanöstern med EU) som beräknas tas i drift 2017.

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Energistatistik – kvantiteter (t_nrg_quant)
Sammanlagd primärenergiproduktion (ten00076)
Primärproduktion av stenkol och lignit (ten00077)
Primärproduktion av råolja (ten00078)
Primärproduktion av naturgas (ten00079)
Primärproduktion av kärnenergi (ten00080)
Primärproduktion av förnybar energi (ten00081)
Primärproduktion av förnybar energi: energi från biomassa, vattenkraft, geotermisk energi, vindkraft och solenergi (ten00082)
Nettoimport av primärenergi (ten00083)
Nettoimport av råolja och petroleumprodukter (ten00084)
Nettoimport av naturgas (ten00085)
Inhemsk bruttoförbrukning av primärenergi (ten00086)
Inhemsk bruttoförbrukning, efter bränsle (tsdcc320)
Sammanlagd bruttoelproduktion (ten00087)
Elproduktion efter ursprung: stenkol (ten00088)
Elproduktion efter ursprung: petroleumprodukter (ten00089)
Elproduktion efter ursprung: naturgas (ten00090)
Elproduktion efter ursprung: kärnkraft (ten00091)
Elproduktion efter ursprung: vattenkraft (ten00092)
Elproduktion efter ursprung: vindkraft (ten00093)
Energiberoende (tsdcc310)
Kraftvärmeproduktion (tsien030)
Andel biobränslen i bränsleförbrukningen inom transport (tsdcc340)

Databasen

Energistatistik – kvantiteter (nrg_quant)
Energistatistik – försörjning, bearbetning, förbrukning (nrg_10)
Energistatistik – import (efter ursprungsland) (nrg_12)
Energistatistik – export (efter destinationsland) (nrg_13)

Metodik / Metadata

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Externa länkar

Se även

Visningar